Ord och flera visor.
Nejmen, datorn är nerpackad, men ändå sitter jag här. Den lille asiaten som äger dethär placet vet minsann vad han gör. Sitter längst ut på en brygga med fötterna i vattnet, fritt wifi här ute tillochmed. Sitter och gråter som en jude, inga trosor har jag heller. Lever man naturlivet så gör man. Tog en insomningstablett men utan resultat, vågar inte ta en propavan efter gårdagens händelser. Fast det behåller jag nog för mig själv, ruggigt värre. Mathilda Den Troslöse Karlsson vill kapitulera, förinta all orättvisa och ge världen all kärlek jag kan erhålla. Det låter som en rimligt bra härskare, i mina öron. Måste bara växa till mig lite, och skaffa ett par rejäla trosor, helst i järn så folk tror jag har lite stake.
Att sitta här är större än vad ni tror, med tanke på att jag känner mig ganska liten. Börjar bli lite smått nervös inför eventuella fotkapningar, då jag mycket väl förstår att sjön inte är obebodd bara för det är instängt vatten. Det för mig till nästa ämne, havet. Mathilda Den Troslöse & Pretentiösa Karlsson saknar havet, salta vindarna och tång mellan tårna. Men mest saknar hon Jessika, som ofta hänger med på köpet, med havet och allt det där. Föraktar gärna människor som talar om sig själv i tredje person, dags att skälla lite på mig själv. Hursomhaver. En kylig bris ber mig milt att vandra tillbaka, ett par trosor hade inte suttit fel . Pyser iväg härifån imorgon, och därmed basta, såhär kan vi ju inte ha det!
Kommentarer
Trackback
