it's a ventriloquist act

Kvällens bloggeri direkt från Ingenmansland. Osminkat och otroligt skabbigt leverar vid sådana här guldlägen. Först och främst vill jag gratta min älskade storasyster som fyller 35 idag! Jag tänker inte ljuga, det var inte utan en jävla massa vemod som jag erbjöd mig att följa med till min systers sommarställe, ingen aning om vad jag gav mig in på. Så vi rullar ut på motorvägen och Dödsdansen på Timbuks nya platta dunkar tungt i mina feta hörlurar. När vi kom fram var det jävligt mörkt och efter ett par filmer i min lilla koj somnade jag och vaknade upp i en bastu, det ångade sömnig kropp och jag gick ut och tog ett bloss. Efter en välförtjänt frullie kan jag inte säga annat än vara tacksam över att vara här, min syster skiner mer än självaste solen och ändå säger de att man blir gammal runt 35, det har motbevisats idag. Hon är tacksam över min närvaro, och det är mer än vad min restrerande familj varit de senaste dagarna sen jag kom hem från Paris. Vi drog iväg till två stycken second hand butiker, utlovade att hon fick välja ut precis vad som helst i födelsedagspresent och hon fick med sig ett fint bord hem att ha här. Själv spenderade jag två hundralappar på en hel jävla hög med kläder, bland annat det ni ser på bilden, en fin tunika och en sjal som huvudbonad. 

Så här sitter jag, i min systers hippieträdgård, lyssnar på jazz och läser Lowside Of The Road, Life Of Tom Waits. Måste säga att jag trivs ganska bra, men det gör jag alltid med min syster. Har försökt propagandisera hit Jessika och det verkar funka någorlunda, måste först förhandla med vackra fröken Enström först, isåfall skall jag och Jessika öva in oss resten av låtarna till bröllopet. Det börjar dra ihop sig nu, spänningen är hög. Har inte stått på scen på ett bra tag, känns hur fint som helst.  Nu har vi påtat lite i trädgården, ställt upp bambu-grejer som jag fortfarande inte förstått vad det är för något. Självfallet tog min mobil dagens sista andetag för andra gången idag, och min syster har flyttat på laddaren så jag får invänta hennes hemkomst från hundpromenaden, sedan går jag på rullande band igen. Så, bloggmakerskan - och som ni säkerligen uppfattar det som - bitterfittan är ganska nöjd för tillfället, lovar att sluta bitcha och sånt. Dålig karma! Filåt Jeheesuuus.