it's a ventriloquist act

Och jag gråter faktiskt inte, sådetså! Men om jag vill skulle jag väl kunna släppa en tår, för sympatins skull. För detta känns som hemma. Något som är oerhört oroväckande hemlängtande är dock, att min älskade far fyller år idag. Och inte nog med det, Ronja fyller 7 år också! Pappa och Ronja, tänk så stora dom har blivit. Pappa 62, Ronja 7. Mina absoluta favoritmedlemmar i familjen. Något mer jag saknar är vår korpulente galning Fredrika, jag känner stort medlidande för den frenetiske hamnvakten som regerat i hamnen i en veckas tid, men ännu mer glad för båtgästernas skull som fått så bra bemötande. Det är nog något jag aldrig kommer bemästra till fullo, jag kan vara trevlig när jag vill. Fast oftast blir jag bara utmattad. Inte för att det gör mig en sak, jag sprudlar ju av rackartyg istället! Något annat jag saknar, är gurka. Sånt finns inte här, typ. Oavsett det tänker inte jag sitta här längre, vi tänkte dra iväg oss för mat och dryck på något fancy ställe. Skare va så skare! 

Här kommer två månader gamla bilder, jag ser nästan blond ut!