it's a ventriloquist act

Dagen före dagen, jag vet att min människoförståelse kan vara mycket låg ibland, jag kan se vad människor tänker och känner och tycker, sympatin lyckas alltid ligga där gällande både bra och obra människor. Men studenten. Studenten, kom igen människor. Har hört om en champagnefrukost någonstans i kungälv, någonstans någonstans. Och en efterfest som låter ytterst avlägset för min del, båda den och champagnefrukosten. Sitter i Kungälv just nu, redo för att gå upp enligt schemat, för första gången på ett halvår. Det, är den uppoffringen jag gör för morgondagen. Ska dricka champagne med mina bästa vänner på en ödeplats bortom stress och frenetisk partymusik.

Det ska bli skönt, det går inte att förneka. Men min skolgång har pendlat mellan himmel och underjordisk smärta. Något som många andra känt, men dessvärre ännu fler ingen ens besläktat sig med. Har jag valt att pilla mig i naveln istället för att gråta över en mastodont hög med läxböcker som stinker dåligt samvete så har jag fått ta konsekvenserna utav det. Jag har gjort mitt bästa och jag skulle nog vilja säga att jag aldrig varit stoltare. Men jag tror inte ens mitt och Jessikas namn står med på flaket, allvarligt talat. Under  tiden jag varit sjuksriven har jag tonat ut, man önskar man kunde odla någon slags förståelse i människors hjärtan, att man inte är död för att man inte kan vistas inom skolområdet.

Jag önskar jag kunde fortsätta på min bok, nu. Jag vill ta vara på sinnesfriden jag känner inom mig just nu, sådär dagen före dagen som sagt. Skriva ner allt jag känner just nu, låta detta bli det ökända sista kapitlet. Det är ju känt att studenten är en milstolpe i livet. It won't take the pain away, though. Jag hade känt en tomhet om jag inte visste att klassen redan glömt mig och min fina vän i lyxförpackning. Men det gör jag inte, milstolpe avklarad om exakt 12h.

Något som gjorde mig oerhört glad , och taggad inför både student och vår kommande Frankrike-resa var senaste kommentaren som kom lika oväntad som överlycklig, från min mentor på bleketskolan. Om du ser det här Eva så vill jag bara säga att det var precis vad jag behövde höra just nu, lovar att berätta rövarhistorier här på bloggen om mina farliga rackartyg i Frankrike, säkerligen med en himla massa svordomar och annat busigt inkluderat!