it's a ventriloquist act

Nämen tjenare mannen. Vaknade och hade ont och det var ingen bra start på en arbetsdag. Tur som man har ibland, när man inte förtjänar det så hjälpte min kära Busck till, hela dagen. Kom med käk och fika, maten tuggades och spottades ut i plastburken igen, ja jag är äcklig jag är fullkomligt medveten om det. Fy! Har skrivit en note till mig själv som jag så fint ska läsa imorgon bitti, det där att minnas och ha sig. Nä, inte bra alltså.

Har blivit spontanuppraggad i min frånvaro, djungeltelegrafen Fredrika informerar. Dags att stoppa ner huvudet i marken och leka struts till stormen lagt sig. Gillar inte sånt där, håller mig till den rediga kärleken. 

Märker skillnaden av att blogga för att man vill det , och som nu när man bara gör det utan att veta varför. Keregodemaaaan je vidd inte va  je ske gura! Som Pappa Skäggis skulle säga på sin obegripliga Åstol-dialekt. Käre, gode, man, vad ska jag ta mig till. Ungefär. Han är nog mannen i mitt liv. Mm juste. Dags att gå hem, och ta itu med sitt förskräckliga hår och ansiktet som skrämmer iväg varenda liten kotte. Har jobbat i motvind, som ni förstår. Mm juste, igen. Sen blir det rökan och lite kvalitetstid med Melinda, den ihärdiga och energiska servitrisen som förmodligen e den goaste tösabidden på hele åsdol ska ni vedda!