it's a ventriloquist act

Om man inte reser sig när man nått botten, då skulle jag nog vilja kalla mig själv ett litet maskhål. Som tusen fåglar på grenen, flyger en flyger alla. När du tappat förståndet så får man gräva djupt. Långt ner i svarta hål, var inte rädd att böja dig för långt fram, och trilla ner som Alice i Underlandet. Gräv djupt och sår kommer utan tveka att blöda och svida. Kommer jag inte upp när jag nått botten är jag ett maskhål. Jag gräver hellre i såren, än ner mig. Jag letar förklaringar, ursäkter och räddningar. Men jag vet att även den minsta blomma kan bryta upp ur asfalten, endast utav vetskapen att det finns ljus på andra sidan.

Hej lilla skara människor som bestämt sig för att titta in. Mitt läsarantal ligger på 20-30 personer om dagen vilket många skulle kalla skrattretande, men jag är mycket tacksam för er som orkar ta er igenom de långa utdragna texter jag klämmer fram emellanåt. Har nog aldrig presenterat mig här vilket fall som helst så det kanske är dags för det.

Mathilda, 18 år uppväxt på Tjörn men vill inget annat än härifrån. Som ni säkert förstått är jag bara en simpel galning med en ordinär vardag som räcker gott och väl för mig. Jag har väl utvalda vänner omkring mig som jag värdesätter högt om inte högre än så. Min första kärlek var min pappa såklart, men genom åren har det trillat in nya pojkar som påstått sig vara kärleken. Tack och lov har jag varit skeptisk och undrat om kärleken aldrig var mer än så som människor presenterade den, annars hade jag nog inte sprungit på vinstlotten i mitt kärlekslotteri och hittat den riktiga kärleken av största sort. Alltså en minst lika galen pojke som tycker om mig även om jag är snäppet galnare. Charmig är han också, det är inte så särskilt vanligt nu för tiden. Han och pappa delar alltså första plats i hjärtat när det gäller killfronten.  Så ja, aningen instabil och galen var mellanamnet, bor kvar hos hitlerjugend men kommendanten mamma hjälper mig söka boende. Alla mina syskon har flyttat ut nu, förutom jag och min lillasyster som lever livet (ett tag till) på hemmaplan. Pappa är tjock och skäggprydd, kalla honom el skäggo men inte offentligt förstås, med bävern på hakan ser han ut som en riktig fiskare, vilket han delvis är. När han vill. Ett sinne för humor har han också, det ryktas om att min humor kommer därifrån så jag borde väl be om ursäkt, pappas skämt skrämmer tillochmed iväg syrsorna när tystnaden uppstår. Mamma är en riktigt bullmamma, och lite hönsmamma och hon är faktiskt fullkomligt underbar när man lär sig finta hennes små moralkakor hon försöker kasta på mig, har läst mig att tugga och svälja eller ducka och springa. Jag har min lilla extrafamilj en bit från där jag bor, Jessica och mina brorsbarn är som min andra familj och det finns inget jag tycker om bättre än att bara vara där och känna sig omtyckt och hemmastadd.

Alltså; för tillfällt inneboende i dårhuset på hemmaplan.

civilstatus: tillfälligt och föralltid bortrest från singelplaneten.

intressen: göra något bra, dåligt eller ingenting alls. fotografera, skriva osv. om inte det ser jag på när möglet sprider sig över kakelgolvet, vilket är en förjävla process som mer är en hobby gjord för folk som är arbetslösa osv. påtal om det så gillar jag att jobba också, pengar är också helt okej.

skola: fascisternas kollektiv även känt som Mimers Hus i Kungälv, orten ni aldrig borde sätta er fot i om ni inte gjort det innan. Gör det bara inte, hehe. Läser Media, förutom att jag aldrig läser och betygen knappt existerar, men rent offeciellt skall jag läsa media och lära mig.. saker.

Aktuellt: Jag insåg precis att jag stavat fel lite överallt och det är ju ganska skrattretande egentligen. Lovar att skumma igenom texten och slakta grammatiska fel och missade bokstäver, det är egentligen det som tar tid när jag misshandlar denna stackars bloggen. Jag har förut sagt att jag vill bli härskare, men självklart är det inte så, storhetsvansinne skulle vara alldeles för jobbigt att leva med, skulle förmodligen spärras in på dårhus efter att ha försökt råna internetbanken på kontanter osv. Jag är jävligt nöjd utan att vara en härskare, även om det är en häftig titel. Jag nöjer mig helt klart med Mathilda, om man skriver det med stor bokstav ser det ju nästan anständigt ut.

Hej lilla skara människor som bestämt sig för att titta in. Mitt läsarantal ligger på 20-30 personer om dagen vilket många skulle kalla skrattretande, men jag är mycket tacksam för er som orkar ta er igenom de långa utdragna texter jag klämmer fram emellanåt. Har nog aldrig presenterat mig här vilket fall som helst så det kanske är dags för det.

Mathilda, 18 år uppväxt på Tjörn men vill inget annat än härifrån. Som ni säkert förstått är jag bara en simpel galning med en ordinär vardag och det räcker gott och väl för mig. Jag har väl utvalda vänner omkring mig som jag värdesätter högt om inte högre än så. Min första kärlek var min pappa såklart, men genom åren har det trillat in nya pojkar som påstått sig vara kärleken. Tack och lov har jag varit skeptisk och undrat om kärleken aldrig var mer än så som människor presenterade den, annars hade jag nog inte sprungit på vinstlotten i mitt kärlekslotteri och hittat den riktiga kärleken av största sort. Alltså en minst lika galen pojke som tycker om mig även om jag är snäppet galnare. Så ja, aningen instabil och galen var mellanamnet. Alla mina syskon har flyttat ut nu, förutom jag och min lillasyster som lever livet (ett tag till) på hemmaplan. Pappa är tjock och skäggprydd, kalla honom el skäggo men inte offentligt förstås. Med bävern på hakan ser han ut som en riktig fiskare, vilket han delvis är, när han vill. Ett sinne för humor har han också, det ryktas om att min humor härstammar därifrån så jag borde väl be om ursäkt, pappas skämt skrämmer tillochmed iväg syrsorna när tystnaden uppstår. Mamma är en riktigt bullmamma, och hönsmamma, hon är faktiskt fullkomligt underbar när man lär sig finta hennes små moralkakor hon försöker kasta på mig, har lärt mig att tugga och svälja eller ducka och springa. Jag har min lilla extrafamilj en bit från där jag bor, Jessica och mina brorsbarn är som min andra familj och det finns inget jag tycker om bättre än att bara vara där och känna sig omtyckt och hemmastadd. Har en till mamma också, hon heter Jessika och är min bästa kompis på heltid, mamma på halvtid. Hon är fullkomligen bäst i test, lagom på fest osv.

Alltså; för tillfället inneboende i dårhuset på hemmaplan.

Civilstatus: tillfälligt och föralltid bortrest från singelplaneten.

Intressen: göra något bra, dåligt eller ingenting alls. fotografera, skriva osv.

Skola: fascisternas kollektiv även känt som Mimers Hus i Kungälv, orten ni aldrig borde sätta er fot i om ni inte gjort det innan. Gör det bara inte, hehe. Läser Media, förutom att jag aldrig läser och betygen knappt existerar, men rent offeciellt skall jag läsa media och lära mig.. saker.

Aktuellt: Jag insåg precis att jag stavat fel lite överallt och det är ju ganska skrattretande egentligen. Lovar att skumma igenom texten och slakta grammatiska fel och missade bokstäver. Jag har förut sagt att jag vill bli härskare, men självklart är det inte så, storhetsvansinne skulle vara alldeles för jobbigt att leva med, skulle förmodligen spärras in på dårhus efter att ha försökt råna internetbanken på kontanter osv. Jag är jävligt nöjd utan att vara en härskare, även om det är en häftig titel. Jag nöjer mig helt klart med Mathilda, om man skriver det med stor bokstav ser det ju nästan anständigt ut.