it's a ventriloquist act

Egentligen hade det kunnat vara vilken dag som helst, som dagen efter Jessika skrev ett fint litet inlägg i min blogg, eller några dagar innan vi åker till Lund för att se Håkan Hellström, några dagar innan jag ska till sjukhuset och få nya mediciner igen. Men det finns något större som onekligen förtjänar att uppmärksammas här, just idag. Idag är det den 16 november 2010, och för två år sedan bestämde jag och markus oss för bli ett par. Alltså firar vi två små år idag, med många up and downs, med så många motgångar att det inte går att räkna dem, med så många ljuspunkter att det pirrar i kroppen bara jag tänker på det. Faktum är att det är något utav det bästa som hänt mig och jag hade inte varit den människa jag är idag om det inte vore för honom. Det är rätt stort, visst? Vackert om inte annat ♥

För något mer allmän information befinner jag mig i soffan i mariannes sal och dricker upp det sista kaffet, funderar på att sova lite, det är med all rätt för sömnen kom aldrig över oss inatt. Vi låg och fnittrade halva natten istället, eller skrämde upp oss själva tills vi låg och vred på oss och försökte somna. Vi blev väckta av en arg mormor af Schmidt och hon var lite upprörd över att vi försovit oss men eftersom vi inte hade sovit var det svårt att röra på sig när ögonen fastnat i zombie-mode. På hennes tid var det förmodligen annorlunda, men hon har också varit ung, det måste finnas någon slags papyrusrulle som kan påminna henne om det. Inte skulle jag hysa agg åt mormor schmidt, hon som serverar kungliga frukostar till en när man är bakis och som är fru till den mest charmiga lille morfarn i världen, Paul!  Tacka vet jag Jessikas morföräldrar, dom är dock så anständiga men ack så rara! 

Mina inlägg blir alltid lika utdragna, trots att dagen inte ens har börjat. Zombie-mode börjar övergå till sleepyhead, alltså dags att ta tåget till sussa-sött-landet.  Hakuna matata.