it's a ventriloquist act

Då var man tillbaks på göteborgsk mark, där folk spottar på gatan och där man säger "gött" och "e du go i hövet" ungefär, så kändes det faktiskt när jag klev av tåget på Göteborgs Central och jag trampade mitt i en nyproducerad spottloska någon bestämt sig för att hala ur sig i väntan på att få komma på tåget. Helst ville jag bara skrika "dra in magen så jag kommer förbi och fram!" med en extrem göteborgsdialekt men ryggen värkte och skorna klämde så jag lät fötterna styra mot en kopp kaffe istället. Jag träffade en extremt söt herre på typ 200 år som tyckte jag såg ensam ut där jag satt med min kopp kaffe och min bok, och han erbjöd mig sällskap. Jag blev oerhört överaskad utav den fina gesten, men tackade nej till cafédejten fast tackade hjärtligt ändå. Blev nästan lite förtjust i honom må ni tro, en stor bollemage och vit "kalufs" om man nu kan kalla det så när man är flintis längst upp på huvudet. Jag tror inte att en ålderskillnad på hundra år är ett hinder för vår lycka, men det faktum att jag aldrig kommer träffa honom igen är nog det.

mina efterlängtade skor har inte anlänt till mig än, fastän de har en speciell plats i mitt hjärta. ganska hög klack (gemensamt utvald med den fascistoide mode-kommendanten, min mor) i mocka och snörning där fram. med hjälp av mina föräldrar och deras brist på moraliskt uppfostran så känner jag mig ytterst självständig för tillfället. Jag gör vad jag känner för, det vill säga ingenting, och planerar att göra något, oftast utan resultat, det är helt okej att leva så när det är lov, förutom de förbaskade läkarbesöken som förstör mina bekväma levnadsvanor. Nej, nu ljuger jag trosorna av mig, det är inte bekvämt, det är ingenting egentligen, och det skaver lite ibland.

Men som alla vet, så är musik som balsam för en plågad själ, så jag rekommenderar alla plågade individer där ute i världen att lyssna på Tingsek för att läka såren, jag har mycket goda erfarenheter av att den mannens röst hånglar upp öronen på er så fort han börjar spela minsann. Sorgligt nog är det ett fritt land, men det var åtminstone dagens uppmaning.