it's a ventriloquist act

under de senaste tio dagarna har jag hunnit inse många saker. som att beroende på vem man väntar på kan man stå ut en evighet eller så släpper man taget fort som fan innan man hinner bli sårad, valet gör man inte helt enkelt, det bara händer. har insett att det är ytterst ohälsosamt att vistas omkring sina gamla romanser, det slutar endast i ren bitterhet och förvirring. har insett att man inte kan dela rum på 1x1 meter i över en vecka med sin kompis hur mycket man än älskar henne, flickor kommer alltid vara flickor och det resulterar i catfight och svordomar som sedan övergår till att fröken karlsson använder sina karateskills i verbal form och så vidare. hur som helst så hade jag tänkt sammanfatta dessa dagarna så gott det går fastän det känns praktiskt taget omöjligt.

Förra fredagen åkte jag iallafall till negerbyn för att förbarma mig över min kära Emanuela, det slutade med att jag kom dit, rökte på hennes balkong i ren skräck att hennes pappa skulle vakna och döda mig, sen dök jag ner i säng. På lördagen dagen till ära var det Kent, älskade älskade Kent  spelade i trädgårn och jag skrek mig hes och grät och dansade med min ekorregalna vän Fredrika, det var så vackert trots att jag hade en svettig pojk bakom mig som skrek som ett adhd-barn i mitt öra hela konserten. Efter något så vackert kan man inte göra annat än att gå och lägga sig och dö någonstan, sagt och gjort tillbaks till tattardalen där jag stupade men blev väckt ohumaniskt tidigt med headache of doom och åkte till uddevalla, där har jag inte mycket att berätta, jag trivs inte så bra där för att vara ärlig. På onsdagen bar det äntligen av till Frizon, där träffade jag mycket nytt folk, drack överdrivet mycket te vilket faktiskt inte resulterade i onödigt många toalettbesök, jag gick på de allra bästa spelningarna, dansade till duktiga dj otto tills jag stupade (bokstavligen, svimma, kräkas osv) jag tiggde cigg av främlingar när mina tog slut vilket var jobbigt med tanke på omständigheterna, jag lärde mig spela uckelele, jag fick uppleva saker jag aldrig skulle våga tro på, jag hade det väldigt trevligt i skånecamp med fina pollybus med mera. Tänker avrunda här trots att jag knappt berättat någonting alls egentligen, men några bilder får väl beskriva resten.

Men först en sköning:  Helt Off – Mediakåt

kent 7/8


frizon



henrik, niko , amanda och kim innan immanu el





anberlin fick för sig att ta sig ner till sverige för att göra mig lycklig!