it's a ventriloquist act

Mycket Jackson Browne med These Days idag, den har gått på repeat. Hela listan jag knåpade ihop innan jag la mig i ett välförtjänt bad imorse tillochmed. You tease the wild autumn. 

Har traskat runt i mina förbannade strumpbyxor (att det ska vara så himla svårt att klä på sig jeans och tjocktröjor när hösten faller över en) och en klänning med Anna och Britschgi i ett par timmar. Skulle fikat men rastlösa som vi är slängde vi oss på ett mycket vulgärt-icke-fika-sätt på en femton minuter och drog ut på promenad och diskuterade arbetsmoral, saker som gör ont och saker som bara är fint. Mina skor från igår såg ut som två gyttjemonster efter promenaden i slottskogen, efter en snabbare rengöring utav dom såg de ut som två mindre lortiga pjux igen. De ser ännu en gång mordmisstänksamt smutsiga ut, som om jag släpat iväg en dönicke i skogen och begravt HEN (man får utnyttja sina tillfällen att använda detta förfärliga ord på!) på lämplig plats och sedan slängt iväg bevismaterialen men glömt tvätta skorna.  Sitter nu uppkrupen vid mitt skrivbord och bävar inför att starta sista avsnittet utav Torka aldrig tårar utan handskar på Svt play. En hysteriskt stortjutande Rebecca (Ja ni hörde rätt, REBECCA.) ringde precis och uppmanade mig att titta på avsnittet nu med en gång. Jag blir lätt nervös av blotta tanken, jag känner mig relativt lugn men än mottaglig för diverse kaskader utav tårar. Har snart läst klart boken och måste vänta månader på nästa del som kommer i Januari. Om man skulle lägga alla mina I-landsproblem väl uppradat och med lite anamma skulle jag kunna bygga ett eget litet hus och bara tycka synd om mig själv! Touché !

På återseende mvh gråtrunkarn.