it's a ventriloquist act

Skrivande stund tillhör mig, skrivbordet, ett hår som växer så det knakar (DET tackar vi gudarna för!) men desto lockigare och mer oregeligt och en numera halv kaffekopp efter min dagliga dos utav fel i systemet gällande motoriken, fick upp det mesta utav kaffet från golvet men överväger en grundlig rengöring utav allt som mina 37 kvm omfattar , det är ändå på tiden, tillräckligt mycket pekar på detta iallafall. Jag oroar mig ständigt för den kortväxte imbecillen Dvärgdrottningen, om hon bara kunde komma hem nu så jag kan gå tillbaka till att vara en irriterande kaxig lillasyster igen. Vore bra mycket skönare om ni frågar mig. Hör rykten om att Christine inte heller kommer hem tomhänt utan har en present till mig med sin hemkomst! You see, det finns alltså positiva saker som tillkommer när sina nära och kära åker iväg på äventyr utan mig, den mesta äventyrsbenägna människan i världen. Nu måste jag istället försöka söka anledningar till att mitt äventyrsfattiga liv skall bli en skvätt intressant! Det tar hårt på krafterna att vara arbetslös skall ni veta. Man hinner tänka mer än vad som är hälsosamt och göra desto mindre.

Jag drog en snabb rannsakan i telefonlistan efter goda kandidater till att stimulera mig med, men efter ett hårt och tungt turn-down utav Rebecca som svek mig för de inskränkta chalmeristerna och studytime, gav jag upp. En bipolär människas primära brist. Jag måste lära mig att umgås med mig själv innan jag blir en sådan där jobbig människa som inte kan se längre än näsan räcker om jag inte umgås med vettigt folk dygnet runt. Nog talt om detta, orsaken till att jag skriver nu är lite utav en outgrundlig anledning. Fingrarna kliar och jag får så mycket sagt fast ändå ingenting.  Därför bjuder jag på lite bilder från helgen. Och med teknikens under kan jag berätta att bilderna går att klicka på, så blir de större! Käre tid.