it's a ventriloquist act

Så nu har den drabbat även mig. Förbannelsen, den för mig ännu outforskade smärtan fram till idag. Det mystiska svarta hålet utav kvinnors smärta en gång i månaden. Jag har kommit lindrigt undan fram tills nu, någon smärta har det inte varit på tal om, jag och gud förhandlade. Jag bad om att lindra framtida smärtan och då gjorde han mig bara beklagerligt kroniskt ful istället. It seemed about legit back then, men nu vet jag inte. 

Så igår tog jag mig an halv skoldag och sedan hem en sväng. Började på uppgiften i Etik och människans livsvillkor vilket är sjukt intressant. Sedan åkte jag in mot stan för att över en kopp kaffe riva upp bröstkorgen en aning, låta det som finns där få vädras ur för sådant kan minst sagt behövas ibland. Efter det fotograferade jag och min vän en skvätt, så jag fick rasta min lilla konstnärssjäl.

Nu åker jag mot tryggheten i Mölnebo, hjärta och själ.