it's a ventriloquist act

Okej mitt liv börjar bli en aning idéfattigt emellanåt, känner mig som en pedagogisk dagisfröken som lockar och lirkar med mig själv för att bli motiverad att göra någonting alls, men jag tror det bara är en bieffekt av livet, sånt kommer ju och går. Jag har återigen börjar likna skolan vid hitlerjugend och i hemlighet kalla lärarna för gestapo fastän de är hur fina som helst. Hade mamma sett mig nu hade hon sytt in mig på vatten och bröd och en flerårig rehabiliteringskurs för att återanpassa mig till ett liv i samhället.  Det ryktas även om att min fina men ack så infernaliskt galna vän Erica vill ut och dansa med berusade huvuden ikväll, så det blir väl till att måla stan röd. Tröttsamt, men någon måste ju göra det. Skämt och sido.
För er som är nya förresten (så roligt med ökat läsarantal men vet inte hur jag ska säga det på ett icke-klyschigt sätt!!) så är jag inte så torr som jag framstår emellanåt. Jag har mina dagar där jag nästan är lite rolig!
Eftersom vi så flitit skall praktiserar brallorna av oss vecka 17-21 så håller jag på att framkalla en egen liten hjärtinfarkt för att jag inte vet vad jag ska välja, vart? hur ? när? hur gör man? 
Livets mörka moln dedikerar jag till CSN som är så sjukligt sega att jag vill få aids och smitta dom. Oavsett hur många gånger jag ringt dem får jag samma torra svar tillbaka som om skägget växt in i öronen på dom. CSN, Sveriges sjukvård och Västtrafik är roten till all ondska på jorden, jag är så fullkomligt säker på detta att jag vill kasta vigvatten på dom och skrika "PRAISE THE LORD; ANYWAYS YOUR NOT WELCOME IN HEAVEN".
Helvetet kommer frysa till is och förvandlas till en skridskobana innan de går med på att sponsra mig och mitt osunda leverne, jag börjar undra om dom möjligtvis är en enda stor reinkarnation av Adolf Hitler och alla nazis i världen, vem vet. 

Idag fick jag hursomhelst reda på att tisdagar är day off för mig i skolan, inga lektioner på den dagen , jag avfyrade ett beklämmande hjärtligt leende till min lärare som tittade på mig med en skräck i blicken, jag gick senare in på toaletten och såg mig i spegeln för att göra minen igen, och därmed insåg jag för sista gången att det där med att försöka le är inte min grej. Jag såg ut som en pressad självmordsbombare med ett billigt pokerface köpt i kärringhimlen Ullared.
Nu skall jag återgå till att förbarma mig över min begynnande finne innan den bestämmer sig för att göra en sprakande entré och sedan möta upp Erica på Franks Corner innan hon blir tokig på mig. Jag går 9 fall utav 10 under namnet "Snigeln" i vår glamourösa vänskapsrelation. Jag säger inte att jag är graciös och håller tiderna till punkt och pricka, att ens kalla mig smidig är en grov överdrift, men jag har svårt att referera mig själv som en snigel, hellre en sköldpadda. Nåja, man väljer ej sina smeknamn tack och lov, annars hade jag börjat kalla mig själv för härskaren igen, och numera 20 år gammal tror jag inte att folk förstår sarkasmen i det hela. Synd, med tanke på att jag är en 20-åring, mentalt 7 år fast i en 80-årings kropp.