it's a ventriloquist act

Jag minns när jag var liten, hur rädd jag var för allting. Hur jag gömde mig bakom tonvis med böcker och lärde mig så mycket. Men fortfarande, jag var rädd och liten, naiv. Det var inte alls vad hela min uppväxt bestod av , jag hade vänner, lekte dramatisk och sprang runt som en vilding precis som alla andra, men inom mig var jag livrädd. Och detta har uppenbarligen inte lyckats ta sig ur ännu, jag springer fortfarande runt som en vilding , med en handfull vänner , leker dramatisk. Men jag finner mig än idag bakom en bok och ser två rädda ögon titta tillbaka på mig när jag tittar mig i spegeln. Naiv, liten, rädd. Någonting jag jobbar på varje dag, för jag tror att alla har en liten sexåring inom sig, som speglas i sina mest ärliga stunder.

Idag har jag lyckats halka på en isfläck påväg till bussen rakt ner i en snödriva, kämpade frenetiskt för att ta mig upp längs danska vägen men det var som en isbana, jag tog mig fram en meter och gled två meter bakåt, det slutade med att jag joggade/sprang upp för hela backen och sprang in alldeles andfådd på restaurangen. Men då ska vi inte tala om resten av dagen som mer eller mindre var kaos. Från att "ta en lunch med storebror" till en kort visit på Ikea men som slutade i motorstopp ute på motorvägen och kaos så det räcker och blir över. Men jag hade kul, min bror är en fin människa. 

Imorgon skall jag och mina pillemariska vänner (Ja, rebecca du skall med. Och dina fula följeslagare också, för om ni inte hänger med så åker ni med ner i elden, på papper eller på bild) lunta. Bränna allt gammalt och smärtsamt. I qoute:

"Jag och Shitdick skall skriva en lista på alla vi hatar och bränna den

med bilder på fula människor som vi hatar imorgon i dimman. Det ska bli

dramatiskt, genomsyrande och hatiskt. En bra ritual för två små barn

som hamnat på fel sida Göteborg."

Emanuela:

"Imorn ska det luntas!!! Ska printa ut bilder och listor på männiksor/saker

som påverkat oss negativt och bränna upp papperfan och börja om på nytt. Fuck yeah."