it's a ventriloquist act

Har två lediga dagar kvar på mitt egna lilla "påsklov". Jag började leta långt bak i kulisserna utav min hjärna för att minnas ifall jag gjort någonting minnesvärt. Jag träffade två väldigt fina människor och jag har dansat runt med mina värkande fötter. Har kramat min extramamma, har legat i sängen under täcket och kippat efter luft, har gråtit och hållt mig för munnen för att inte skrika. Jag har klätt mig som en liten flicka idag och jag dricker kaffe i sängen, spiller och tänker alldeles för mycket. Solen hinner vrida sig 3 varv runt sin axel innan jag är färdig. "Jag inser" är en väldigt vanlig inledning i den här bloggen har jag "insett". Jag har flyttat mig till köksbordet och känner värken i magen komma tillbaka. En blandning av ångest, oro, fysisk smärta, som ett djur inom mig som bultar och vill ut. Du är din egen hjälte, intalar jag mig.  Jag hoppas på att få känna solen i ryggen snart. Åker till London efter min födelsedag, jag ska vara baldejt i Maj och jag tänker bli någonting stort snart. 

Btw, snodde (som jag alltid gör på fyllan) en Hultsfredsposter, bra inspiration att ha över sängen. I sommar smäller det.