it's a ventriloquist act

Jag är en sån där typisk bloggfeskare, jag klickar på länkar efter länkar och hamnar på alla möjliga sorters bloggar. Allt från renodlat modefanatik till "hej bloggen :P idag har ja hengt me anna å druckit latte på EH xD " . Hur som helst, min poäng är. Jag har hittat mina texter,  mina stycken och dylikt i andras bloggar, bland annat här. Ni som känner er skyldiga; jag är smickrad! Vad fint av er att ni uppskattar det jag gör, trots det faktum att jag inte gör någonting alls egentligen. Men en liten grej bara, ni får jättegärna köra två stycken " och berätta vem det är ni citerar, för min skull och alla andra ni skulle vilja citera! Och bloggadress om det faller er i smaken. Nu låter det som jag lever ut min hybris här, men ni förstår nog. Tackar på förhand, ni gör mig väldigt glada som uppskattar det jag gör, glöm inte att ni är ett par fina människor hela bunten.


Till huvudsakliga anledningen till att jag sitter här. Jag har krupit ner under nytvättade lakan, fötterna värker som de ska göra när man knegar. Nacken krånglar också men det hör till. Helt ärligt? Jag mår inte så bra, men det har ni väl redan förstått och scrollat vidare , det har iallafall jag gjort. Det får göra ont, och hjärtat får läka till ett mindre brustet ting. Idag har låtit huvudet vara lika tomt som hjärtat och det hjälper faktiskt. Har fått min dagliga dos utav att stirra på folk på bussen. Jag kan verkligen inte hjälpa det, jag analyserar varenda liten pormask i deras ansikten känns det som , det är jätteintressant. Typ som killen som såg ut som en liten söt apa med stora öron och smaskade bekymmersfritt på en Snickers och tittade drömskt upp på natthimlen utanför. Jag skrattade inombords, tills jag lät blicken glida över till de gamla damerna mitt emot mig som pratade på om hjärtliga saker, flängde med huvudena när de sa "Mjå jaa, så e det minsann Mmhh åå ja!" , klappade varandra på knät och kastade med huvudena igen, vände bort blicken och tittade skeptiskt och flinade med sig själva. Och åt rockkillen som smaskade på ett päron som såg ut som något Gud glömde och hittade 20 år senare med endast en Iron Maiden tröja i behåll.

Nej, det fick vara bra så. Kröp hem och såg att mina skor inte hade kommit än. Blev väl lite besviken, men bestämde mig för att ta en behövlig dusch och byta sängkläder. Imorgon skall jag städa tills jag ska till jobbet igen. Jag vet att jag kan göra vad som helst, men jag kan inte göra allt när jag inte är med dig. Och "jag behöver dig mer än jag älskar dig, och jag älskar dig så himla mycket"* stämmer in alldeles för bra på sådana som oss. 



*(Läs boken, vill ni veta vart ni hittar den så fråga bara)