it's a ventriloquist act

Jessika är den skickliga fotografen i vårt vänskapliga våldstendenserade  förhållande, därför tänker jag inte ta åt mig The Cred, fniss!

Korruption på gång, jag blev telefonlös och tog min mors istället. Dåligt samvete gav hon mig också självklart, men det blir förmodligen en sån där tuff smartphone i äkta apple-form istället. Ska förhandla med cashflow-papi. Fick en smart mobil kaffekopp av Åstols hövding a.k.a Björn-Pappan Knuth Karlsson, den läcker inte ens en droppe! Perfekt att ha i väskan ska ni veta. Nu behöver jag aldrig gå runt med kaffe-brist i min skvalpande hjärna som hjärna suger åt sig mer än tillräckligt. Och det är ganska lugnt här på Jullan nu när technomusiken är över, Annika har sprungit iväg på äventyr och jag ligger kvar i sängen liksom hela min dag har bestått utav. 

Att Jessika gick igår var nog dagens spoiler. Hade behövt ett par fler kramar och en telefon, men idag är det lite försent för det. Tänker hoppa ner i plurret och hoppas på att Micke tar hem polaroidkameran till mig idag, är så jävla nyfiken på den så det är löjligt. Om jag blir fotonörd så kan ni väl lova mig att brotta ner mig och skicka mig på avgiftning? Jag är inte den som är den. 

Bilden som min kära Busck tog speglar min längtan idag. Längtan efter att andas ut och vara lätt som en fjäder i bröstkorgen, för att inte tala om den blå himlen som jag bara gråter mig sömnlös utav längtan. Åh vad fint det hade varit att vara en fågel, eller att vara en blå himmel. Omtyckt av alla och vän med solen.  Imorgon är det tillbaks till Sadisternas bunker, tillbaks till realtid för att inse att den mastodonta högen med läxor bara kan bli större om jag inte lägger på ett kål. Nu blir det lite cigaretter, kaffe och Kultiration. Pussi.

Uppdate: JAG HAR FÅTT ETT JOBB! Nice.