it's a ventriloquist act

En lite mindre charmig bild på mig (sånna kan man inte få för många av!) jag ser ut som dunderklumpen och Jessika är störtskön, som vanligt!

Vi sitter i Cafét. Baguett och kaffe står på listan. Vi ska egentligen göra affischer, banners och annan reklam för Way Out West, men det är så jävla jobbigt att vara duktig idag. Så istället lägger vi vår lilla energi på att inte frysa ihjäl, dricka kaffe och prata strunt. Vi är som två världsvana tanter som hellre stoppar huvudet i Mats avlagda byxor än att plugga. Vi sitter hellre här, och luktar på .. träskivan till bord, kaffedoften, ljudet av skrammel och bestick och känner oss som två söta tanter helt enkelt.  Mitt hår jävlas med mig idag, jag vaknade rufsade och plattade till mina vildvuxna lockiga toppar och gick ut. Snöblandat regn föll som bomber över skyarna och mitt hår blev fuktigt och jag såg framför mig hur det började snirkla sig runt ansiktet igen. När jag klev på bussen flinade Jessika åt mig och jag kikade på mig själv i bussrutan. En djungel av lockar (AV OLIKA SLAG) attackerade mitt ansikte. Räddningen kom i form utav en grå halsduksluva-grej, och det blir min huvudbonad ända tills jag är innanför stängda dörrar igen!

Såg Paranormal aactivity 2 igår, jag var nog alldeles för spänd på att den skulle vara äcklig att jag inte blev rädd och blev besviken, så jag slappade resten av filmen och då blev jag självklart livrädd, hårt liv för ett uppfuckat huvud! Nu stinker det nagellack, jävla Jessika. Dags att gå innan jag tuppar av. Hasta luego, beso beso!