it's a ventriloquist act

Fick ett tjurigt telefonsamtal av en sköterska, jag bad att få kopplas till min läkare för att prata om läkarintyg då skolan kräver det men jag fick bara svaret "det finns ingen som kopplas till överläkaren såhär sent på förmiddagen!" Jag svarade sammanbitet att det är viktigt och att hon ringer just för att jag ska få prata med honom. "Flicka lilla, har du fått en remiss eller?" Jag blev så arg. Min röst vacklade, jag röt att det fan inte ens var jag som ringde, att jag behöver nya mediciner och ett läkarintyg, att remisser är till för mindre akuta fall. Det blev tyst i luren. "Ja du var minsann inte den trevligaste telefonkunden idag!" skrattar hon hurtigt. Jag la på. En stund senare ringer telefonen igen, överläkaren. Med gråten i halsen förklarar jag allt och han skrattade och sa "Hon borde få gå en mil i dina skor, innan hon dömer dig." Sen tog det tre minuter så var allt färdigt.

När jag la på insåg jag att det är den Internationella Kvinnodagen idag. Ett ypperligt tillfälle för oss alla kvinnor att ta fram stickorna och sticka ett par strumpor. Eller varför inte gå ut på stan och äta sushi med en vän? Jag har verkligen ingen aning varför vi ska få en egen dag. Jag menar jämställdhet är fint, men att vi ska få en egen dag är ju ungefär som att få en namnsdag, vem firar egentligen sin namnsdag? Nej men om den där kvinnodagen är så speciell, så ska jag faktiskt ta och brygga en kopp kaffe till Jessika nu när hon anländer och säga grattis på fruntimmerdygnet, ett dygn där vi får utöva allla kvinnliga ritualer utan att någon säger emot, eller så kanske det blir slut på de jävla kvinnor-i-kök-skämten för ett stackars dygn. Låt gå, det blir nog man av mig med någon dag!