Du är ett glashus, och jag är en sten. Men det är du som försöker se igenom mig.
Två bilder på mig från min och Jessikas vinyl-photoshoot i höstas, jag saknar känslan!
Idag händer det inte allt för mycket. Mitt rum är mayhem, jag är en guppande vrakbit på ett stilla hav efter stormen. Om man nu får lov att uttrycka sig på så vis. Första prioritet är att trycka i mig ett par värktabletter, andra prio är att mecka lite med kameran som fick en rejäl smäll utav en mörk och stor man på runstavsgatans hållplats igår. Jag gick av, med hörlurarna i öronen och fick en rejäl knuff i magen. Jag blev så omtumlad att jag försökte blänga på honom men det gick inte så bra när mina ögon gick i kors utav smärta. När jag sedan såg hans förskräckta blick utbrast han på ett skrämmande främmande språk och tog tag i mina armar och sa "FLÅT FLÅT FLÅT" jag skrek och sprang därifrån! När jag tagit mig upp för backen började jag skratta, han måste ju ha gjort i brallan när jag skrek en decimeter från hans ansikte, men det hann jag inte reflektera så mycket mer över då jag öppnade väskan och kollade om allt var okej, kameraluckan hade öppnat sig och gick inte igång när jag startade den. Sad face.
Nu ska jag snart strosa iväg med hög feber och humöret på botten, ända till Haga för att fixa telefonen. Sen kanske det blir Tjörn fastän jag inte riktigt vill, eller så kryper jag ner i sängen igen och säger godnatt till världen i något dygn. Vi får se, helt enkelt! Först ska jag maila rökeriet och sedan har jag fått ett annat jobberbjudande: Min kära björnliknande, älskvärda och underbara pappa kommer vara befälhavare i hamnen och förmodligen kommer jag, Fredrika och Jessika vara under hans makt! Det kan bli jävligt kul faktiskt, han kommer bitcha runt oss tills vi knappt kan stå upp! Älskar fan att jobba tills det isar i märgen. Ciao!
Idag händer det inte allt för mycket. Mitt rum är mayhem, jag är en guppande vrakbit på ett stilla hav efter stormen. Om man nu får lov att uttrycka sig på så vis. Första prioritet är att trycka i mig ett par värktabletter, andra prio är att mecka lite med kameran som fick en rejäl smäll utav en mörk och stor man på runstavsgatans hållplats igår. Jag gick av, med hörlurarna i öronen och fick en rejäl knuff i magen. Jag blev så omtumlad att jag försökte blänga på honom men det gick inte så bra när mina ögon gick i kors utav smärta. När jag sedan såg hans förskräckta blick utbrast han på ett skrämmande främmande språk och tog tag i mina armar och sa "FLÅT FLÅT FLÅT" jag skrek och sprang därifrån! När jag tagit mig upp för backen började jag skratta, han måste ju ha gjort i brallan när jag skrek en decimeter från hans ansikte, men det hann jag inte reflektera så mycket mer över då jag öppnade väskan och kollade om allt var okej, kameraluckan hade öppnat sig och gick inte igång när jag startade den. Sad face.
Nu ska jag snart strosa iväg med hög feber och humöret på botten, ända till Haga för att fixa telefonen. Sen kanske det blir Tjörn fastän jag inte riktigt vill, eller så kryper jag ner i sängen igen och säger godnatt till världen i något dygn. Vi får se, helt enkelt! Först ska jag maila rökeriet och sedan har jag fått ett annat jobberbjudande: Min kära björnliknande, älskvärda och underbara pappa kommer vara befälhavare i hamnen och förmodligen kommer jag, Fredrika och Jessika vara under hans makt! Det kan bli jävligt kul faktiskt, han kommer bitcha runt oss tills vi knappt kan stå upp! Älskar fan att jobba tills det isar i märgen. Ciao!
Kommentarer
Trackback
