it's a ventriloquist act

Dagen heter Söndag, pappa är glad att jag är hemma. Mamma med. En ful brud drack upp min apelsinjuice. Och åt mitt godis. Och snodde min plats vid matbordet, och klämde sig ner i soffan för att smygkika på mig. Och berövar mig friheten att komma hem? Min säng är fuktig av alla tonvis med tårar som vaggade mig till sömns inatt. Stoppade i hörlurarna och spelade "Vaggvisa för flyktbenägna" just i den stunden ville jag springa ut i den mörka natten, ringa upp Jessika och bara spy galla över henne, röka till lungorna kollapsar och berätta precis allt hon inte vet om mig. De vänner man får spy galla över, de är guld. Jag har bollat med tanken ett tag nu, jag tror verkligen jag vill antingen hoppa av skolan, eller gå i en annan klass nu de sista månaderna. Sen ska jag be mamma bränna upp den här sängen, med en hel del andra saker jag inte vill ha kvar i mitt liv. Och köpa en ny, den får vara hur ful som helst. Bara inte denna.

Har nog en hel del att ta itu med. Men en 7-dagars överblick säger bara att jag har en fruktansvärt mycket plugg, närvaro och annat hemskt att ta itu med, första anhalt imorgon blir Majorna för att skaffa ett jobb. Och köpa fotorullar och batterier för nu är jag ägare till en analog systemkamera (pappa kände väl att han inte behövde.. 3?) och två kompakta analoga kameror. Jag ska experimentera tills fingrarna blöder, det ska ni veta. Vad som besynnerligt är, det beskrivs enklast med ord som buss, jessika, tåg? musik. Jag ringde inte Jessika inatt, dags att ta det där samtalet nu. Saknar estetjävlarna förresten. EmmaPalleElliEmil osv, vart tog ni vägen?