it's a ventriloquist act

Mathilda, 18 år uppväxt på Tjörn men vill inget annat än härifrån. Som ni säkert förstått är jag bara en simpel galning med en ordinär vardag och det räcker gott och väl för mig. Jag har väl utvalda vänner omkring mig som jag värdesätter högt om inte högre än så. Min första kärlek var min pappa såklart, men genom åren har det trillat in nya pojkar som påstått sig vara kärleken. Tack och lov har jag varit skeptisk och undrat om kärleken aldrig var mer än så som människor presenterade den, annars hade jag nog inte sprungit på vinstlotten i mitt kärlekslotteri och hittat den riktiga kärleken av största sort. Alltså en minst lika galen pojke som tycker om mig även om jag är snäppet galnare. Så ja, aningen instabil och galen var mellanamnet. Alla mina syskon har flyttat ut nu, förutom jag och min lillasyster som lever livet (ett tag till) på hemmaplan. Pappa är tjock och skäggprydd, kalla honom el skäggo men inte offentligt förstås. Med bävern på hakan ser han ut som en riktig fiskare, vilket han delvis är, när han vill. Ett sinne för humor har han också, det ryktas om att min humor härstammar därifrån så jag borde väl be om ursäkt, pappas skämt skrämmer tillochmed iväg syrsorna när tystnaden uppstår. Mamma är en riktigt bullmamma, och hönsmamma, hon är faktiskt fullkomligt underbar när man lär sig finta hennes små moralkakor hon försöker kasta på mig, har lärt mig att tugga och svälja eller ducka och springa. Jag har min lilla extrafamilj en bit från där jag bor, Jessica och mina brorsbarn är som min andra familj och det finns inget jag tycker om bättre än att bara vara där och känna sig omtyckt och hemmastadd. Har en till mamma också, hon heter Jessika och är min bästa kompis på heltid, mamma på halvtid. Hon är fullkomligen bäst i test, lagom på fest osv.

Alltså; för tillfället inneboende i dårhuset på hemmaplan.

Civilstatus: tillfälligt och föralltid bortrest från singelplaneten.

Intressen: göra något bra, dåligt eller ingenting alls. fotografera, skriva osv.

Skola: fascisternas kollektiv även känt som Mimers Hus i Kungälv, orten ni aldrig borde sätta er fot i om ni inte gjort det innan. Gör det bara inte, hehe. Läser Media, förutom att jag aldrig läser och betygen knappt existerar, men rent offeciellt skall jag läsa media och lära mig.. saker.

Aktuellt: Jag insåg precis att jag stavat fel lite överallt och det är ju ganska skrattretande egentligen. Lovar att skumma igenom texten och slakta grammatiska fel och missade bokstäver. Jag har förut sagt att jag vill bli härskare, men självklart är det inte så, storhetsvansinne skulle vara alldeles för jobbigt att leva med, skulle förmodligen spärras in på dårhus efter att ha försökt råna internetbanken på kontanter osv. Jag är jävligt nöjd utan att vara en härskare, även om det är en häftig titel. Jag nöjer mig helt klart med Mathilda, om man skriver det med stor bokstav ser det ju nästan anständigt ut.

Mathilda, snart 19 år uppväxt på Tjörn men numera bosatt i Götelaborg hos min syster på tioende våningen i Kortedala. Som ni säkert förstått är jag bara en simpel galning med en ordinär vardag och det räcker gott och väl för mig. Jag har väl utvalda vänner omkring mig som jag värdesätter högt om inte högre än så. Min första kärlek var min pappa såklart, men genom åren har det trillat in nya pojkar som påstått sig vara kärleken. Tack och lov har jag varit skeptisk och undrat om kärleken aldrig var mer än så som människor presenterade den, annars hade jag nog inte sprungit på vinstlotten i mitt kärlekslotteri och hittat den riktiga kärleken av största sort. Alltså en minst lika galen pojke som tycker om mig även om jag är snäppet galnare. Så ja, aningen instabil och galen var mellanamnet. Alla mina syskon har flyttat ut nu, förutom min lillasyster som lever loppan med mina stackars gamlingar till föräldrar på hemmaplan. Pappa är tjock och skäggprydd, kalla honom el skäggo men inte offentligt förstås. Med bävern på hakan ser han ut som en riktig fiskare, vilket han delvis är, när han vill. Ett sinne för humor har han också, det ryktas om att min humor härstammar därifrån så jag borde väl be om ursäkt, pappas skämt skrämmer tillochmed iväg syrsorna när tystnaden uppstår. Mamma är en riktigt bullmamma, och hönsmamma, hon är faktiskt fullkomligt underbar när man lär sig finta hennes små moralkakor hon försöker kasta på mig, har lärt mig att tugga och svälja eller ducka och springa. Jag har min lilla extrafamilj en bit från där jag bor på Tjörn, Jessica och mina brorsbarn är som min andra familj och det finns inget jag tycker om bättre än att bara vara där och känna sig omtyckt och hemmastadd. Har en till mamma också, hon heter Jessika och är min bästa kompis på heltid, mamma på halvtid. Hon är fullkomligen bäst i test, henne värdesätter jag högre än någon annan av mina vänner.

Alltså; för tillfället inneboende i dårskapens Göteborg. Kortedala - negerbyn light version.

Civilstatus: tillfälligt och föralltid bortrest från singelplaneten.

Intressen: göra något bra, dåligt eller ingenting alls. fotografera, skriva osv.

Skola: fascisternas kollektiv även känt som Mimers Hus i Kungälv, orten ni aldrig borde sätta er fot i om ni inte gjort det innan. Gör det bara inte, hehe. Läser Media, förutom att jag aldrig läser och betygen knappt existerar, men rent offeciellt skall jag läsa media och lära mig.. saker.

Annat trams:  Jag har förut sagt att jag vill bli härskare, men självklart är det inte så, storhetsvansinne skulle vara alldeles för jobbigt att leva med, skulle förmodligen spärras in på dårhus efter att ha försökt råna internetbanken på kontanter osv. Jag är jävligt nöjd utan att vara en härskare, även om det är en häftig titel. Jag nöjer mig helt klart med Mathilda, om man skriver det med stor bokstav ser det ju nästan anständigt ut.