it's a ventriloquist act

Har suttit i myshörnan på bilden hela morgonen, druckit kaffe och lyssnat på Sigur Ros. Låt mig informera er om att jag förmodligen aldrig varit såhär trött på år och dagar. Och denna lilla epedemi har spridit sig i hela Julianska 16. När jag går ut till hissen hör jag dörrar öppnas och gäspar komma om vartannat, de tittar skyldigt på mig som precis gäspat tre gånger sen jag klev ut ur dörren. Tänkte att det hjälpte att sova men då får man bara ont i huvudet och om jag inte somnar så får jag.. Ont i huvudet! Jag hör hur min mamma säger "Det är stadsluften! kom ut till ön och få lite friska saltvindar i dig så blir det bättre!" Åh haha hon kanske har rätt, men jag åker hellre till Jessika och får lite gödsel och hästlukt i näsborrarna, vem kvicknar INTE till då? Och inte för att vara sådan, men Jessika-kramar hade inte suttit fel nu, sånna där oförutsägbara när man står och stirrar rakt ut i luften när hon pratar med en och helt plötsligt bara kramar om en. Dock inte sådär plötsligt som jag brukar göra förstås, när vi står och väntar på spårvagnen och helt plötsligt flyger jag upp i hennes famn och skriker "VÄRM MIG", otroligt nog går hon alltid med på det. Mamma Jessika, fniss! 

Nog om sentimentala kramhistorier, nu ska jag packa ner en bit av mig själv i min lilla ryggsäck, ta ett varmt bad och brygga lite mer kaffe! Senare inpå kvällskvisten möter jag upp Polly och åker direkt till kossornas domän! Love and rockets odrägliga läsare, ni tar upp mer tid än läxor och sånt finns det en hel del utav just nu. En gammal favorit kommer lastat HÄR.