it's a ventriloquist act

hej blogg, dags för uppdatering. det är tröttsamt men någon måste ju göra det.

1. det är måndag, tillbaks bakom murarna och till de där sadisterna som kallas lärare.

2. Vi jobbar "shu shejer" i ett och samma klassrum, hur roligt vi än har det ibland så kan jag inte säga att jag har så jävla roligt när vi mitt i en tidspress knör in en sjukt oväsentlig catfight under just den timmen min migrän brukar vara som värst.

3. killen som gillar mig tycker jag är ett riktigt svin, vilket förmodligen stämmer och är ganska fördelaktigt i och för sig (se punkt 4)

4. vill veta om min pojkvän är oskadd så jag kan berätta för honom hur mycket jag älskar honom.

5. Jag beter mig ohjälpligt som en liten barnunge tragiskt nog, jag gnäller och gnyr men till skillnad från normala bebisar lever jag inte på mat och sömn, snarare tvärtom. tänk er obefintlig sömn och minimala mat-intag, där har ni mig.

6. Jag är så ful att jag skulle behöva tas in för behandling.

7. Den stora frågan som råder över hela landet .. SD, vad FAN hände där?

Här hemma råder det dessutom rena dagisandan. Mamma är på samma mentala nivå som en sent utvecklad teletubby. Dessutom kan jag inte hitta min pincett, därav kan jag inte förbarma mig över mina kära ögonbryn. Mina säger jag , men egentligen har jag bara ett enda som sträcker sig tvärs över hela pannan. Okej det kanske var lite utav en överdrift, men den borttappade pincetten är ett kvarstående faktum. Mamma tycker att jag borde vara mer försiktig med mina saker, det slutar med ett bråk om en bagatell, hon frågar varför vi inte kan bete oss som en familj någon gång ibland.

Jag ska testa de på pappa sen, jag lovar att han hade skrattat. Han är den enda ljuspunkten i denhär hålan, så långt från civilisationen att gud glömde oss för att dö i ensamhet. Han har dubbelkomiskt värde eftersom han dels är åstolare därav en ytterst amusant dialekt och har en stor bollmage. För att inte förvirra er, så har jag egentligen en ytterst samlad och älskvärd familj, men ända sen min enda syster jag faktiskt har något gemensamt med flydde till norge, så får jag mer uppmärksamhet och lämnas inte en sekund ensam, värre blir det; lillasyster åker ut med båt för att leka med motorer och bli matros snart.. korkat! hon borde gå på specialskola för trögtänkta. hon kan vara min intellektuella motpol, fniss.

nä okej, hon är helt okej ändå. nästan.

(inte en chans, heh.)

förövrigt. Igår fick jag fly hem till Jessika med många om och men, hon är grym. Det blev inga blodsfilmer och så värst mycket tårar vare inte heller, men vi samlade vuxenpoäng när vi såg på valvakan med turbaner på huvudet som demonstration för Sverigedemokraterna men förlorade dem lika snabbt när vi drog ut och pladdrade om curry och rökte chill. Hon är bra, den där Bush, jag också. egentligen.

/ tara pompeji von fjomp